bitter över min egen kropp
Jag har ingen bra tid just nu. Goda vänner har nu berättat att de oplanerat ska ha tvillingar. Och trots att jag är glad för deras skull så inser jag att det innebär att vi är ett av de få paren i vår bekantskapskrets som inte har barn under tio. Som inte kan få barn.
Hormonerna ger mig en satans PMS. Jävla Provera. Men precis som förra gången har jag ännu inte börjat blöda. Med Primolut går som som en klocka. Två och ett halvt dygn efter sista tabletten börjar jag blöda. Med Provera får man vänta. Jag tog sista tabletten i torsdags kväll och ons-fre hade jag molvärk. Efter det, ingenting. Nu bara väntar jag.
Jag funderar mycket. Jag har ju ätit ett flertal Pergotime-kurer. Flera av dem dessutom med Ovitrelle som förstärkning. Samtliga tester efter det har visat ägglossning. Inte starka ägglossningar, men ändå ägglossningar. Vi har hunnit genomföra flera ivf:er. Och aldrig fäster det. Jag har blivit skrapad och tagit cellprov. Det har letats efter polyper och fan och hans moster.
Min senaste fundering gäller assisted hatching. Just på grund av att det verkar ha så svårt att fästa. Om det finns någon som fortfarande läser här får ni hemskt gärna dela med er om ni har erfarenheter eller vet något om det.
