funderingar

Nu är det snart två år sen jag var till kvinnokliniken första gången för att undersöka varför min mens är så oregelbunden (och ibland obefintlig). Ett besök som gjorde mig modfälld eftersom jag och pojkvännen inte var på samma nivå alls och läkaren direkt sa att de inte kunde göra så mycket om jag inte var på väg att skaffa barn. Det enda jag kunde få var Primolut för att “rensa ut slemhinnorna”.

Två år senare och en massa oskyddat sex (trots pojkvännens motstånd mot barnanskaffande) senare så är jag fortfarande inte gravid. Min lättnad över att han och jag nu är överens om att vi börjar försöka är extrem. Han vet ju hur länge jag hoppats och längtat. Jag har förklarat för honom hur ont om tid jag har med tanke på att jag ju bara blir äldre.

Nu vill jag inte slösa bort en sekund till. Jag vill inte missa en menscykel eller minsta lilla pyttechans. Och jag bara ber och hoppas att det kommer att funka nu.

Kommentera