dag 12

Idag har jag börjat ägglossningstesta. Naturligtvis inget utslag ännu. Men jag känner att dels vill jag testa för att kolla av lite, dels går testen ut i augusti, så jag kan lika gärna göra slut på dem.

Jag känner av höger äggstock en hel del, jag gissar att den är mest aktiv. Vilket den var förra gången med (en äggblåsa på vänster äggstock och tre på höger) och dessutom ofta tidigare har varit. Inte för att jag har brukat ägglossa ändå.

Nu hoppas jag i en dryg vecka, sen är det dags för första blodprovet.

dag 10

Får man verkligen vara så här otålig redan på dag 10? Jag fattar inte hur jag ska klara mig tills dag 21 och 25 när jag får iväg och göra blodprov.

Jag har dessutom funderat en massa på vad nästa steg blir. På sköterskan lät det som att det kunde bli dubbelkur. Men läkaren sa ju efter mitt VUL att det inte var aktuellt eftersom jag hade så fina äggblåsor. Och jag är böjd att hålla med. Det är inte det som är problemet. Det är den sista lilla knuffen för att få dem att släppa som fattas mig.

Jag funderar på vilken dag det kan vara lämpligt att börja testa med ägglossningstester. Jag har ju en del som går ut i augusti så det är ingen idé att snåla med dem. Funderar på att börja testa på dag 12 eller så den här gången med. Förra gången hade jag ju finfina ägg på dag 16, så OM jag ägglossar så bör det vara i de krokarna. Fast jag tror ju inte på ägglossning jag.

*suck*

Skyddad: dag 8

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:


dag 5

Så har jag tagit första tabletten för den här gången. Försöker låta bli att tänka på det så mycket. Jag antar att jag kommer att kunna tänka mindre på det så snart jag börjar testa med ägglossningsstickor. Tills dess så kan jag inget göra iaf.

dag 4

Man märker en tydlig skillnad på hur stor blödningen är när man inte väntat tre månader på att äta Primolut. Istället för att blöda en nattbinda full per timme, så blöder jag betydligt mindre. Det är riktigt ovant och jag har dessutom inte alls lika ont som jag annars haft. Skönt är det.

Och imorgon är det dags för Pergotime iaf. Så är det bara att äta och försöka hålla hoppet uppe.

« Tidigare inlägg